Tänkte skriva en liten uppdatering om löpet med mitt rehaband.
Jag var sjukt Taggad och ville egentligen springa flera mil kändes det som men jag försökte hålla tillbaka.
Efter att jag sprungit ett tag fick jag galen mjölksyra i vaden, det var nästan omöjligt att springa, så jag lättade lite på bandet och det blev bättre.
Egentligen hade jag bestämt mig för att inte springa mer en 2,5km, men hjärnan var inte riktigt med på den biten och jag bestämde mig för att vända efter 2km. Påvägen tillbaka gjorde musiken att jag inte kunde springa direkt hem, det kändes ju bra och jag var fortfarande övertaggad, så jag tog några 100meter extra.
3meter innan infarten hos morfar gav knät upp och gjorde vansinnigt ont.
Och nu såhär efteråt blir jag lite arg på mig själv för att jag inte kan hålla mig till avståndet och farten som jag borde. Fortsätter jag såhär kommer aldrig benet att bli bra.
Tanken är att jag ska försöka mig på samma runda igen imorn utan den extra lilla rundan. Och då ska jag verkligen se till att skärpa mig. Får jag ont då måste jag korta rundan ytterligare.. jag måste bara lära mig att skita i träningshjärnan lite :b
Åh, dethär är svårt, jobbigt och tråkigt. Jag vill kunna springa som vanligt ju!
Bjuppar såklart på en Skåne bild med vackert kvällsväder bakom skogen. :)
Jag var sjukt Taggad och ville egentligen springa flera mil kändes det som men jag försökte hålla tillbaka.
Efter att jag sprungit ett tag fick jag galen mjölksyra i vaden, det var nästan omöjligt att springa, så jag lättade lite på bandet och det blev bättre.
Egentligen hade jag bestämt mig för att inte springa mer en 2,5km, men hjärnan var inte riktigt med på den biten och jag bestämde mig för att vända efter 2km. Påvägen tillbaka gjorde musiken att jag inte kunde springa direkt hem, det kändes ju bra och jag var fortfarande övertaggad, så jag tog några 100meter extra.
3meter innan infarten hos morfar gav knät upp och gjorde vansinnigt ont.
Och nu såhär efteråt blir jag lite arg på mig själv för att jag inte kan hålla mig till avståndet och farten som jag borde. Fortsätter jag såhär kommer aldrig benet att bli bra.
Tanken är att jag ska försöka mig på samma runda igen imorn utan den extra lilla rundan. Och då ska jag verkligen se till att skärpa mig. Får jag ont då måste jag korta rundan ytterligare.. jag måste bara lära mig att skita i träningshjärnan lite :b
Åh, dethär är svårt, jobbigt och tråkigt. Jag vill kunna springa som vanligt ju!
Bjuppar såklart på en Skåne bild med vackert kvällsväder bakom skogen. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar