Svett & skavsår!

Drog ut på ett löp och började men att springa Lindbergsbacken upp.
Efter att jag kämpat mig upp funderade jag över hur puckad jag kunde vara egentligen som tog ut mig så mycket den första kilometern.
Som tur var gick det såklart över och jag fortsatte på min längre runda..

I slutet på långrakan tillbaka mot ström från U-fors såg jag en kille som joggade ca 100m framför mig.
Tävlingshjärnan slog till, så jag snöt mig, fyllde på med lite vatten och började sakta men säkert öka stegen så jag skulle komma förbi honom.
Ca 10m innan jag skulle springa om honom upptäckte killen mig och sprang över vägen och just när jag sprang om vek han av till höger.
Hur sur blev jag inte? Antar att han inte alls ville bli omsprungen av en högröd brud! Jäkla fjant!

Som grädde på moset kom jag hem och upptäckte att jag sprungit 9,6km. Hur störigt är inte det? bara 400m kvar till milen. Åh!
Bör väl tacka fegisen för bra draghjälp och en bättre tid!

Aja, nog med gnäll, nu såhär efteråt är det skönt som fasen, med rinnande svett och ett svidande skavsår! ;)
Bjuder såklart på det! Åh, jag är så generös!! hah